Från den amerikanska staden Minneapolis finns det tre musikaliska namn som är värda att nämna. Funk- och soulgiganten Prince, det stökiga och älskvärda bandet The Replacements, och självklart Hüsker Dü.
Sannolikheten att du som läser detta spelar i band och att bandet drivs som ett företag är förmodligen väldigt liten. Större chans då att du driver, eller är med och driver, en firma i någon annan bransch. Oavsett vilka produkter eller tjänster du sysslar med kan det ibland behövas pengar snabbt för att utveckla verksamheten. Capcito är en pigg uppstickare bland svenska låneinstitut med företagskunder. Frågar man dem ska det vara enkelt och gå snabbt att få ett företagslån. Om du surfar in på deras hemsida: https://www.capcito.com/sv kan du få ett låneförslag på under en minut. Om du tycker om erbjudandet godkänner du lånet med BankID. Lånet får du sedan utbetalt till ditt företagskonto redan samma dag.
Med rötterna i hardcore
Hüsker Dü startades år 1979 av gitarristen Bob Mould, bassisten Greg Norton och trummisen Grant Hart. Sånginsatserna delade de på alla tre. De började som ett renodlat hardcore-band. Låtarna var snabba, hårda och korta. Med tiden skulle de bli mer och mer sofistikerade och bli ett band som hade ett enormt inflytande över 90-talets alternativ- och indiemusik.
De första två åren av bandets existens tillbringades mest med att spela Ramones-covers. Det tycks ha varit en bra start, bandet fann sig relativt snabbt efter grundandet med att spela regelbundna gig. Det skulle inte ta lång tid innan de började spela in och släppa sina första singlar. Första och andra albumet följde på varandra i frenetisk takt. Land Speed Record släpptes i januari 1982, Everything Falls Apart släpptes exakt ett år senare i januari 1983. Båda två fick ett fantastiskt varm mottagande från kritikervärlden.
Efter de lyckade två första albumen tröttnade bandet på att spela ren hardcore-musik. Det var början på den fas i deras karriär som skulle bli mest inflytelserik under decenniet som följde. Många skulle säga att bandets konstnärliga höjdpunkt var mellan åren 1983-85. Det var under de åren bandet släppte en trilogi album som nu anses vara de mest klassiska i bandets katalog: Zen Arcade, New Day Rising och Flip Your Wig. Rent musikaliskt är de tre albumen mer expansiva, fortfarande med rötterna i hardcore och punk men med betydligt fler färger på paletten.
Början till slutet
Mot slutet av 80-talet började det råda osämja i bandet. Osämjan påstås till största del ha bottnat i spänningar som uppstod då Bob Mould, som vid det här laget var bandets huvudsaklige låtskrivare, tog över som manager för bandet. Han tog över de sysslorna till följd av att deras förre manager tog självmord. Det var början till slutet och bandet släppte en sista platta, Warehouse: Songs and Stories, och splittrades år 1988.