Det kan tyckas vara trist att det verkar som att den bästa musiken redan är gjord och vad gäller dagens musik så skapas mycket enligt löpande bandprincipen. Musikindustrin prånglar ut tonårsidoler i parti och minut enligt speciella riktlinjer och recept som går hem hos en ung publik. Vedertagen musikindustri försöker göra sitt bästa för att tälja guld med hjälp av musikalisk talang. Program som Idol och liknande försöker vaska fram det bästa av talang genom att välja, vraka och rata i en rasande takt på bästa sändningstid. En del upptäcks, andra förloras i en hisnande hastighet. De som lyckas där i direktsänd TV får därefter skriva på slavliknande kontrakt och offra sin själ på kapitalets ekorrhjul av musikproduktion. De får skriva över sina egenhändigt skrivna låtar till musikförlagen mot att de marknadsför artisten och höjer vederbörande till skyarna tills förlaget tuggat klart och kan spotta ut resterna av artisten.

Men än finns det ljuspunkter för den som vägrar sälja sin själ men kampen är hård om rampljuset och publiken. Tjänster som Spotify och Soundcloud öppnar upp möjligheten för den som vill producera sin egen musik och egentligen är ingenting omöjligt för någon. Vill man så kan man göra sin röst och sina alster hörda över hela den digitala sfären och når man bara ut till en liten skara lyssnare så kan hjulet vara i rullning. Det finns mycket musikalisk talang därute och för den som har tålamod och ork finns alla möjligheter men som sagt, konkurrensen är stor. Skam den som ger sig. Nu när de stora stjärnorna börjar droppa av behövs det nya låtskrivare och autentiska, självskapade musiker som är orörda av girighetens grottekvarnar.